Varför ska man ha hunden i bur när man åker bil? Hunden har det väl bekvämare i baksätet? Eller kanske lös i bageutrymmet med gott om plats? Kanske hunden kan ligga på “hatthyllan” eller sitta i knät på någon passagerare?

Text: Lotta Hägglund Foto: Lotta Hägglund och Anna Hägglund

Bamse, papillon, solar sig i en specialbeställd bur från den lokala plåtslagaren.

Att ha hunden lös i bilen är, av flera anledningar, ingen bra lösning. Den bästa lösningen är utan tvekan en bur. Alternativet till bur är lastgaller och grindar. Det främsta skälet är, naturligtvis, säkerheten. Det gäller då säkerheten för både hunden och för människorna som åker i bilen om en olycka skulle inträffa.

I det värsta scenariot, en frontalkrock, kastas hunden framåt med mycket stor kraft. Enligt Anders Lie på Vägverket kan man räkna med att “vikten” ökar 25-30 gånger. Med andra ord, en hund som väger 10 kg, kan i en krocksituation, där bilen framförs i 90 km/h, helt plötsligt “väga” upp till 300 kg! Med samma matematik kommer en 30-kilos hund upp i en “krockvikt” på uppåt 900 kg. De skador som uppstår på människorna i bilen är svåra att förutse, men att de sannolikt blir betydligt allvarligare, än utan en lös hund i bilen, är ganska säkert. Vad som händer med hunden i en sådan situation kanske vi inte behöver gå in närmare på, det kan nog de flesta föreställa sig.

Vad som händer i steg två efter en olycka är svårt att förutse. Ett tänkbart händelseförlopp är att hunden trots allt överlevt och befinner sig i chock, eventuellt är den även skadad. En skadad hund i chocktillstånd handlar inte rationellt och framför allt inte enligt sina normala rutiner. Det är inte ovanligt att en skadad och/eller chockad hund blir mycket aggressiv trots att den i vanliga fall är hur snäll och lätthanterlig som helst. Husse eller matte kanske är medvetslös och behöver snabbt tas om hand av räddningspersonal. Då är det inte bra om arbetet försvåras och försenas av en aggressiv hund.

En skadad, chockad hund kanske kastas ur bilen i samband med olyckan. Därmed riskerar den naturligtvis att bli påkörd. Risken är även stor att den lämnar platsen och därmed inte får den veterinärvård den sannolikt behöver.

Nåväl, för att undvika detta sätter man in ett lastgaller i sin kombibil och då är väl allt sin ordning? Riktigt så enkelt är det tyvärr inte. För en tid sedan kunde man läsa i media om en hund som ramlat ur bilen när bakluckan öppnade sig under färd på motorvägen E6 i Halland. Just denna hund återfanns, i det närmaste oskadd, efter ett par dagar men den lyckliga utgången bör nog räknas som ett mirakel. Lås i bagageluckor förlorar ibland sin funktion och det kan räcka med ett mindre gupp i körbanan för att luckan skall öppna sig. Detta är inte heller något trevligt scenario.

Det finns ytterligare minst en risk med att ha en lös hund i bilen. Hunden kan störa föraren och därigenom indirekt förorsaka en olycka.

Om man lämnar katastroftemat finns det även flera praktiska anledningar att ha hunden i bur när man åker bil. Åksjuka hundar mår ofta bättre när de har ett mer begränsat utrymme att vistas på. Buren ger ett bra stöd och hunden har lättare att hålla balansen vid körning på kurviga vägar samt vid inbromsningar och accelerationer.

Tollarna Moa och Chelsea har grindar med mellanvägg från Jeppe-produkter.

Risken att hunden börjar tugga på inredningen i bilen är minimal. Det normala slitaget på bilen blir också mindre med en bur än med galler och grindar.

Sommartid kan man öppna bakluckan på bilen om man måste lämna hunden i bilen en kortare stund. På så sätt sörjer man för en god luftcirkulation och därmed en lägre temperatur i bilen. Detta ska naturligtvis bara göras under kortare stunder och på platser där man har bilen under uppsikt. Det finns även burar som kan låsas med hänglås vid sådana tillfälliga uppställningar.

Vad ska man då tänka på när man köper en bur? Det viktigaste är att buren är av en stabil konstruktion som klarar påfrestningarna vid en olycka.Det finns ett flertal större tillverkare av bilburar och en sökning på “bilburar” på webben ger många träffar. Vissa av tillverkarna har, enligt egen uppgift, även krocktestat sina burar och lämnar information om vilka påfrestningar buren ska klara.

Några fabrikat har evakueringslucka i fronten. Detta kan vara en stor fördel om bilen skulle bli påkörd bakifrån och bakluckan inte går att öppna. Då finns möjlighet att fälla ned baksätet och ta ut hunden den vägen.

Burar finns att köpa till de flesta kombimodeller och har man ett mycket udda bilmärke kan man oftast få en bur skräddarsydd av de större burtillverkarna eller av en lokal plåtslagare. Det finns enkelburar och dubbelburar. En enkelbur tar upp ungefär halva bagageutrymmet och en dubbelbur hela utrymmet. Dubbelburarna delas oftast av med en löstagbar mellanvägg och buren kan användas även utan mellanväggen, en fördel om man har en hund av storväxt ras.

På senare år har det även kommit stabila, reglerbara metallburar på marknaden. Dessa kan regleras i både längd och bredd och kan oftast användas trots byte av bilmodell. Om man investerat i en icke reglerbar bur är det sällan några problem att sälja den på begagnatmarknaden.

Evakueringslucka framåt underlättar om bilen skulle bli påkörd bakifrån och luckan inte går att öppna.

Schäfern Frida i en dubbelbur från Kombi-buren.

Det finns naturligtvis bestämmelser beträffande vilka minimi-mått buren skall ha, beroende på hundens storlek, se faktaruta.

Flera av de större biltillverkarna kan leverera skräddarsydda grindar till sina bilmodeller. De företag som säljer burar har oftast även grindar i sitt sortiment.

En nackdel med grindar, jämfört med bur, är att de måste skruvas/fästas i bilen. En bur ställer man enkelt in i bagageutrymmet utan att göra åverkan på bilen.

De ihopfällbara så kallade “utställningsburarna” är ämnade till – just det – utställning. De är inte konstruerade för att klara påfrestningarna vid en eventuell trafikolycka. I värsta fall kan de rentav fungera som en “råttfälla” och förvärra skadorna på hunden.

Parson Russel-terriern Svea sitter i baksätet med en bältessele.

Fakta
På Jordbruksverkets hemsida, www.jordbruksverket.se, finns följande angivet beträffande mått på burar för privathundar (DFS 2004:10 Saknr L 5);

1. Längd: hundens längd från nosspets till sittbensknöl när hunden står i normal ställning x 1,25,
2. Bredd: hundens bröstbredd x 2,5, och
3. Höjd: hundens höjd över hjässan när hunden står i normal ställning.

Om flera hundar transporteras i en bur ska bredden för varje hund ökas med den största hundens bröstbredd.

För yrkesmässiga eller kommersiella transporter gäller andra regler.

På Jordbruksverkets sida finns ytterligare information beträffande hundar och burar.