En alldeles underbar liten jycke och solen i mitt liv. |
 |
Hur det kom sig att det blev just en borderterrier kan man läsa mer om här!
Karlsson är en underbar hund att träna med. Han älskar att det händer något, oavsett om det är lydnadsträning, spår eller uppletande. Han är (oftast) oerhört lättlärd och vissa moment har fastnat nästan oroväckande snabbt. Andra har tagit, och tar, lite längre tid. Han är lyhörd och för det mesta oerhört fokuserad. Eftersom han älskar både godis och leksaker är han lättmotiverad och lättbelönad. Dock har vi inte hittat riktigt rätt sinnesstämning på tävlingsplan ännu. Där får han nästan lite "scenskräck" när det inte är något annat som rör sig, alla tittar på honom! Men det jobbar vi på, och det blir sakta men säkert bättre. |
| Spårandet har vi fått jobba en hel del med eftersom han i början gärna gick med hög nos och valde vindvittringen istället men numera fungerar det oftast riktigt, riktigt bra. Platsliggning har också varit en stötesten men med ny taktik sedan sommaren 2008 verkar även den poletten ha ramlat på plats. En brist i hans utbildning är - passivitet. Han vill att det ska hända något hela tiden när man är ute i träningsmiljöer och gör det inte det så tar han gärna till sitt "ljuva" skall. Inomhus är han dock mycket duktig på att koppla av. |
| Det är inte bara träning han är bra på. Han är en oerhört levnadsglad och social liten hund. Han älskar människor och hundar och har ett fantastiskt bra hundspråk. Katter står dock inte högt i kurs även om han (tack och lov) inte har träffat någon på nära håll sedan han var pytteliten valp, och då var han inte så kaxig. Behöver man lämna bort honom till hundvakt är det inga problem, han finner sig glatt tillrätta var som helst och är mycket anpassningsbar. Han vaktar huset med bravur och larmar "glatt" när det kommer någon eller han ser något genom fönstret. En egenskap han även lyckats överföra till sin storasyster som aldrig varit någon vidare vakthund, åtminstone inte så att det har hörts. Men nu hänger hon på. |
 |
Men - han är en terrier! Vill han ha något så ser han till att skaffa sig det, vare sig det handlar om en plats i mattes och husses säng, en godbit eller en leksak som storasyster för tillfället är i besittning av. Att ta något med våld från henne är dock inte hans stil utan då har han sin speciella taktik. ;-)
Som sagt, han är en underbar liten jycke och jag har inte ångrat mig en sekund att det blev en borderterrier, och just han! Att han dessutom blev en tävlingshund var inte med i kalkylen utan det blev en mycket trevlig bonus, och jag ser fram emot många härliga år med denna fantastiska lilla hund!
|
|
