Jaha, då är frågan; den långa eller korta versionen?
Jag tror jag försöker hålla det på medium...

****

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli...

Som synes fick jag min första schäfer vid ganska späd ålder.

Eller nej förresten, nu ljög jag - igen. ;-)

Pappa skaffade familjens första schäfer 1964. Han var polis och Axa (utan kennelprefix) skulle bli (och blev) hans första tjänstehund. Förutom att vara polishund så var hon även en underbar familjehund. Läs mer om henne här.

1974 efterträddes hon av schäferhanen Silverpilens Örn, till vardags kallad Hain. Även det en alldeles underbar hund. Läs mer om honom här.

För egen del ägnade jag mig mest åt hästar under perioden 7-18 år. Det var hästar på längden, bredden och tvären. När jag flyttade hemifrån vid 18 års ålder fick hästverksamheten ett ganska abrupt avbrott, men i den åldern har man ju en del annat att fundera på så jag sörjde det inte så mycket.

Jag föddes i Norrköping och när jag var fem år flyttade vi till Rättvik och det är där jag har mina "rötter". När jag var 18 flyttade jag till Mora där jag blev kvar i två år innan jag, som "alla" andra i Dalarna, fortsatte till Stockholm. Efter några år i huvudstaden, och med ett återfall i hästbranschen, blev längtan efter djur för stor och jag skaffade katt. Med mina jobb (ja, jag hade tre stycken när det var som värst) var det inte tänkbart med hund. Katten, Sudden, blev pappa till en kull kattungar och en av dem, Skorpan, flyttade hem till oss. Mer om katterna hittar man här.

Under mina Stockholmsår blossade mitt skidintresse upp och tog oanade proportioner. Två-tre veckor varje vinter tillbringades i liftar och backar, såväl i Sverige som i Alperna. På en resa till Ischgl 1989 träffade jag "husse". Senare samma år beslutade vi att jag skulle flytta till honom i Borås och på den vägen är det.

1991 köpte vi ett litet hus utanför stan (där vi fortfarande bor) och 1992 blev det äntligen en egen hund! Som jag hade längtat! Tyvärr blev inte detta så roligt som det borde ha blivit. Schäfern Dixie var en äkta problemhund med massor av rädslor och en stor portion skärpa, ingen bra kombination. Vi kämpade på och hon lärde mig oerhört mycket, även om det också kostade ett stort antal tårar på vägen! Så småningom vågade vi oss ut på tävlingsbanorna men nådde inga större framgångar. Det var med mycket blandade känslor jag/vi tog bort henne hösten 1999. Hon hade cancer så vi hade inget val, och med facit i hand borde det nog ha gjorts tidigare. Både för hennes och vår skull. Mer om Dixie kan du läsa här.

Vid det här laget hade jag återupptagit hästverksamheten och red på ridskola samtidigt som jag var medryttare på diverse privathästar i olika perioder. Hästkarriären avslutades med islandshästen Svalur som jag var medryttare på. När han såldes 2004 beslutade jag mig för att lägga ner ryttarkarriären och ägna mig enbart åt hunderiet.

Jakten på en ny hund började, men det skulle få ta sin tid. Jag var inte särskilt sugen på schäfer efter det förra bottennappet så jag försökte tänka i andra banor och hitta en annan ras som passade, men nä... En schäfer till fick det bli. Nu hade jag ju dessutom lite mer kontakter i "branschen" och bättre förutsättningar att hitta något bra. Vid årsskiftet 1999/2000 bokade jag en schäfervalp hos kennel Lunabjäret. I april 2000 hämtade vi hem Iza, som egentligen skulle ha varit en hane, men det blev en hane för lite i kullen. Läs mer om Iza här.

Under den hundlösa perioden lovade jag mig själv att aldrig mer ha bara en hund, för att förhoppningsvis inte riskera att bli hundlös. "Aldrig" blev en period på fem år eftersom jag i Iza hade fått väldigt mycket hund för pengarna. Väldigt mycket...

2005 började tiden dock kännas mogen för ytterligare en hund och efter många turer fram och tillbaka (läs mer om det här) slutade det med att borderterriern Karlsson flyttade hem till oss i början av 2006. En underbar liten hund som fångat mitt hjärta fullständigt. Och ungefär där är vi när detta skrivs.

För övrigt då?
På det idéella planet är jag utbildad instruktör (B), testledare (MH) och tävlingssekreterare. Jag har under närmare 15 års tid ansvarat för Borås BK:s klubbtidning men sedan våren 2008 har jag avsagt mig det uppdraget och försöker även hålla den övriga idéella verksamheten på en minimal nivå. Efter många intensiva och engagerade år inom klubben är det dags för ett (eller flera?) sabbatsår. Vi får se när/om lusten att engagera sig kommer tillbaka?

Vad det gäller den egna träningen med hundarna är det bruks (spår) som ligger mig varmast om hjärtat, och det var också det enda jag tävlat i innan jag skaffade Karlsson. Nu har jag börjat med lydnad också, dels för att prova på men mest för att skaffa tävlingserfarenhet. Även om jag hållit på i rätt många år har jag inte tävlat särskilt mycket.

Sedan 1998 jobbar jag med reklam inom postorderbranschen. Numera på ett företag där jag har det ganska fritt och oftast kan jobba hemma flera dagar i veckan vilket jag uppskattar högt! Större delen av mitt yrkesverksamma liv har dock utspelat sig inom den polisiära verksamheten, som civilanställd men med "polisnära" arbetsuppgifter och skifttjänstgöring. När det skulle sparas pengar 1996 räckte inte mina 16 tjänsteår till och jag fick byta karriär, och med facit i hand var det nog nyttigt.

Intressen förutom hund då, finns det sådana? Jodå, det gör det faktiskt. ;-) Foto, musik, böcker, att skriva, pelargoner, inredning... Har massor av drömmar om vad jag vill göra med huset men tiden (och pengarna) räcker inte riktigt till. Egentligen skulle jag vilja skriva "resor" på intresselistan också, men mitt förhållande till resandet är numera lite kluvet. Jag blir mer och mer hemkär för varje år som går och suget efter att resa minskar. Den (avståndsmässigt) längsta resan jag (vi) gjort var till Brasilien där vi var 2005. Men som sagt, suget minskar. Det är skönt att vara hemma med hundarna. Eller i husvagnen som vi numera är lyckliga ägare till. :)

Favoritveckan på året är lägerveckan på Kinds brukshundklubb där jag deltagit varje år sedan 2002. DET är optimal avkoppling och semester.

Ja, det var mediumversionen av "Mitt liv som mig själv". Vill man veta mer går det bra att skicka ett mail till matte.